Skandinaviska björnprojektet
Skandinaviska björnprojektet är ett samarbete mellan flera nordiska länder där björnens ekologi och förvaltning står i fokus.
Skandinaviska björnprojektet är ett samarbete mellan flera nordiska länder där björnens ekologi och förvaltning står i fokus.
Jon Swenson
1984/-
Naturvårdsverket, Svenska Jägareförbundet (genom satsningen Forskningstjugan), WWF, Direktoratet for Naturforvaltning (Norge) samt Norsk Institutt for Naturforskning.
Projektets huvudsakliga målsättning var från början att undersöka hur björnar koloniserar nya områden, genom att följa ungbjörnars rörelser i förhållande till födelseplatsen och att samla data om reproduktion och dödlighet som berör stammarnas förändringar. Sådan data är viktig för dagens förvaltning och kommer att vara oumbärliga den dag man genom jakt vill stoppa tillväxten och stabilisera stammen på en lämplig nivå.
Björnars hemområden, viktutveckling, biotopval, predation på älg, allmänna födoval, genetik, idegång, val av ideplats, farlighet för människor, känslighet för mänskliga störningar och i Norge även predation på får.
Projektet startade 1984 i Sareks Nationalpark i Norrbotten och 1985 i Dalarna-Hälsingland. År 1987 utvecklades det till ett gemensamt svensk-norskt projekt och studieområdet i söder utvidgades med delar av Hedmark fylke.
Sedan starten har man arbetat med totalt 262 olika björnindivider, vilket gör projektet till det största björnprojektet i Eurasien. Fram till och med 1999 har man följt björnar totalt 608 björnår (med ett björnår menas data från en individ under ett helt år). 680 sövningar av björn har genomförts under åren.
Det viktigaste rönen hittills är att den skandinaviska brunbjörnen skiljer sig från den nordamerikanska i många viktiga avseenden. Den har en högre reproduktionstakt, utvandrar längre (detta kan emellertid bero på att det inte finns björnar i de områden dit de vandrar), är mindre benägen att ta vuxna älgar, äter mindre kött och mer myror och är mindre farlig för människor. Detta innebär att nordamerikanska studier inte är särskilt tillämpbara under skandinaviska förhållanden. Demografiskt och ekologiskt tycks den skandinaviska brunbjörnen stå närmare central- och sydeuropeiska än nordamerikanska brunbjörnar. Därför kan en del av våra resultat sannolikt tillämpas i Central- och Sydeuropa.
43 vetenskapliga artiklar, 97 populärvetenskapliga artiklar, vetenskapliga rapporter och examensarbeten, 1 bok.
Sammanfattande rapport från Skandinaviska björnprojektet: Ekologi och förvaltning av brunbjörnen, Ursus arctos i Skandinavien. Av Swenson J. och Sandegren F. 2000.
Läs mer på Skandinaviska björnprojektet.