Projektet har gett nya insikter om brunbjörnar och rovdjur. De viktigaste upptäckterna är:

1. att dödandet av vuxna björnhanar med etablerade hemområden leder till ökad ungdödlighet. Detta beror på att nya hanar som då vandrar in i området dödar honornas ungar för att påskynda ny brunst. Detta är projektet ensamt om att ha upptäckt.
2. klarläggandet av täthets- och könsförhållanden i kärnområdena för björn och deras randzoner. Utvandring från kärnområdet sker innan det är mättat på björn.
3. att det för första gången har visats att det bland ensamlevande rovdjur förekommer att brunstande honor ökar sina hemområdens storlek i samband med brunsten, sannolikt för att söka efter hanar. Tidigare trodde man att endast hanar söker efter honor.
4. med hjälp av kärn-DNA analyser har man också visat att inavelsgraden är låg hos den skandinaviska brunbjörnen trots att stammen gått igenom en numerär flaskhals (cirka 130 björnar fördelade på 4 isolerade grupper) och trots att mitochondrie-DNA variabiliteten var liten. Detta betyder troligen att det är bättre för en population att överleva i flera isolerade stammar som senare får kontakt än i en isolerad stam.
5. Vi har också funnit indikationer på att tätheten i stammen påverkar reproduktionen på flera olika sätt, vilket aldrig konstaterats hos björnar tidigare.